mirakel
sitter och pluggar, men fattar fan ingenting, får liksom inte in det i hjärnan.. hmm. alltså historia är verkligen inte min grej! usch. det är nog mitt svagaste ämne i skolan om jag ska vara ärlig, seriöst så jävla tråååååååkigt!!!!!!!! får damp på skiten.
denna veckan har rent ut sagt varit en jävla pissvecka för mig, har brytit ihop flera tusen gånger, ändå sen i söndags har det varit så, blir så jävla arg på mig själv när det är såhär. skolan har börjat på allvar-och som så många gånger förr sätter jag alldeles för mycket press på mig själv och känns som att jag alltid misslyckas och tänker alltid att jag kan göra tusen gånger bättre. jag är aldrig nöjd. känns som jag äter upp mig själv innifrån ungefär. ångrar så äckligt mycke att jag inte tog tag i skolan från första början-speciellt 7an och halva 8an, gjorde ingenting på lektionerna, satt och höll på med massa annat, telefonen var som klistrad i mina händer, jag pratade med andra folk, störde andra folk när de jobbade, mina egna klasskamrater! kunde aldrig vara tyst eller still. underhöll mig alltid på något sätt, tex så tryckte jag och ellen igenom en nål i navlen på mig för att jag ville ha navelpiercing, detta var på en engelskalektion, ungefär sånadär konstiga saker hittade jag/vi alltid på. kom försent nästan varje lektion. filmade hellre inne på toaletterna eller gjorde något annat istället för att dra på lektion- ångrar så in i helvetes mycket att jag inte insåg hur mycket man missar, tror jag missat mer än hälften av vad alla andra har lärt sig under hela 7an. så trött på mig själv just nu, vill bara skrika fuck you och springa långt härifrån. det är försent att komma på sånthär nu. i lågstadiet (syftar på 6an) var det alltid jag och sara liljedahl, vi va som två durasellkaniner, vi fick alltid en veckoplanering, gjorde klart ALLTING på måndagen så vi kunde springa runt och göra massa annat resten av skolveckan-alltså störa alla andra som inte var klara, helt sjukt! bråkade med alla lärare och alla hatade oss. då menar jag verkligen ALLA. tror nog inte en enda jävel gillade oss. gick runt och skrek på lärare, fick utbrott när vi inte fick som vi ville. det var det beteendet som hänga med upp till högstadiet, dock hade jag lugnat ner mig hur mycket som helst ändå! och nu när jag tänker efter, vart fasen har min skolgång tagit vägen? vad har jag gjort? VARFÖR tog jag inte tag i skiten? ångrar så stark att jag stressa för att bli klar när jag istället kunde sätta mig i lugn och ro och lära mig, men jag var inte sån, jag var en riktig bitch. ni kanske tror att jag har något allvarligt fel, men det har jag inte. det var mitt sätt att "komma ifrån" skiten, ett rop på hjälp, men ingen förstog.
om ca 2 veckor börjar nationella proven, ni kanske förstår att jag är lite extra nervös? jag har slängt bort halva min skolgång, så man kan nästan säga att det är ett mirakel att jag har de betygen jag har idag.
så det jag vill säga er alla som är lite mindre-ta vara på skolan! ta vara på att lära er, lyssna och säg till om ni inte förstår! jag lovar er att det kommer göra en stor tjänst längre in i livet!
och vill också tillägga att jag inte är såndär längre, det beteendet är borta för längesen. har vuxit ifrån det, men som sagt, sätter alltid för stor press på mig själv osv. men det blir nog bättre. man lär sig alltid någon nytt.
denna veckan har rent ut sagt varit en jävla pissvecka för mig, har brytit ihop flera tusen gånger, ändå sen i söndags har det varit så, blir så jävla arg på mig själv när det är såhär. skolan har börjat på allvar-och som så många gånger förr sätter jag alldeles för mycket press på mig själv och känns som att jag alltid misslyckas och tänker alltid att jag kan göra tusen gånger bättre. jag är aldrig nöjd. känns som jag äter upp mig själv innifrån ungefär. ångrar så äckligt mycke att jag inte tog tag i skolan från första början-speciellt 7an och halva 8an, gjorde ingenting på lektionerna, satt och höll på med massa annat, telefonen var som klistrad i mina händer, jag pratade med andra folk, störde andra folk när de jobbade, mina egna klasskamrater! kunde aldrig vara tyst eller still. underhöll mig alltid på något sätt, tex så tryckte jag och ellen igenom en nål i navlen på mig för att jag ville ha navelpiercing, detta var på en engelskalektion, ungefär sånadär konstiga saker hittade jag/vi alltid på. kom försent nästan varje lektion. filmade hellre inne på toaletterna eller gjorde något annat istället för att dra på lektion- ångrar så in i helvetes mycket att jag inte insåg hur mycket man missar, tror jag missat mer än hälften av vad alla andra har lärt sig under hela 7an. så trött på mig själv just nu, vill bara skrika fuck you och springa långt härifrån. det är försent att komma på sånthär nu. i lågstadiet (syftar på 6an) var det alltid jag och sara liljedahl, vi va som två durasellkaniner, vi fick alltid en veckoplanering, gjorde klart ALLTING på måndagen så vi kunde springa runt och göra massa annat resten av skolveckan-alltså störa alla andra som inte var klara, helt sjukt! bråkade med alla lärare och alla hatade oss. då menar jag verkligen ALLA. tror nog inte en enda jävel gillade oss. gick runt och skrek på lärare, fick utbrott när vi inte fick som vi ville. det var det beteendet som hänga med upp till högstadiet, dock hade jag lugnat ner mig hur mycket som helst ändå! och nu när jag tänker efter, vart fasen har min skolgång tagit vägen? vad har jag gjort? VARFÖR tog jag inte tag i skiten? ångrar så stark att jag stressa för att bli klar när jag istället kunde sätta mig i lugn och ro och lära mig, men jag var inte sån, jag var en riktig bitch. ni kanske tror att jag har något allvarligt fel, men det har jag inte. det var mitt sätt att "komma ifrån" skiten, ett rop på hjälp, men ingen förstog.
om ca 2 veckor börjar nationella proven, ni kanske förstår att jag är lite extra nervös? jag har slängt bort halva min skolgång, så man kan nästan säga att det är ett mirakel att jag har de betygen jag har idag.
så det jag vill säga er alla som är lite mindre-ta vara på skolan! ta vara på att lära er, lyssna och säg till om ni inte förstår! jag lovar er att det kommer göra en stor tjänst längre in i livet!
och vill också tillägga att jag inte är såndär längre, det beteendet är borta för längesen. har vuxit ifrån det, men som sagt, sätter alltid för stor press på mig själv osv. men det blir nog bättre. man lär sig alltid någon nytt.
Kommentarer
Trackback
