weckis

nu hade jag tänk att berätta det som jag tror det flesta väntat på- jag går rakt på sak. jag ska sluta rida, colan blev såld idag, han vetirinärbesiktigades och gick igenom. så han åker i helgen. jag har inte velat skriva detta förens nu, för jag ville veta säkert hur allt blir och det har varit många men och väldigt jobbigt för mig. jag har ridit sen jag var 2 år, jag har levt med hästar i hela mitt liv, tränat och tävlat sen jag var 6 år och har lagt ner otroligt mycket energi på min ridning och mina hästar. men i november så bestämde jag mig, jag ska sluta. jag känner att jag inte orkar lägga ner den tiden och energin som behövs, jag känner att jag är klar med min karriär inom ridningen. jag har haft otroligt jävla kul under alla år, har lärt mig otroligt mycket. hästarna har gett mig så mycket. blod, svett och tårar men också mycketmycket skratt.  ändå vet jag inte riktigt vad jag gett mig in på. det kommer jag förstå först när colan åkt och jag har fått tänka. men jag vet att det kommer bli bra i slutändan. han kommer komma till en superfin familj,  hon som ska rida honom heter Rebecca och ville ha en läromästare, då är colis perfekt. hon har haft ett litet uppehåll i ett år men nu ville hon köra igång igen. hon har också en lillasyster Simona som kommer ta över honom när Rebecca blir för gammal för att tävla ponny. Så Colis kommer få stanna på deras gård i hela sitt liv så det känns otroligt skönt! Dom hade kollat annonsen och mejlat, jag var och tävla i Jönköping för ett tag sen, efter jag hade ridit kom dom fram och det slutade med att både Rebecca och Simona prövade honom och Colan stortrivdes och dom var jätteduktiga och allt gick jättebra, sa "klick" direkt! så jag vet att han kommer få det superbra, en trygghet så att säga.
jag är säker på att jag vill sluta, jag vill ha tid till annat, det jobbiga är att det är colan, min fina underbara colis. så sjukt kul har vi haft tillsammans, han förstår mig precis som jag försår honom och jag vet att jag alltid kan komma till honom för att rensa tankarna, lite som en människa..? han är världen bästa, världens finaste och jag kan inte annat än att älska honom.
passar på att tacka mina föräldrar för allt dom gjort, ställt upp och tagit mig från botten till toppen. vill tacka alla fina kompisar inom ridningen för många roliga år. ni är guld.
fyfan bli jobbigt dethär. tar emot att låta colan åka ifrån mig.
goodbye my lover, goodbye my friend.

så vad ska jag göra nu då? -jag ska börja gymma, leva livet, umgås med kompisar och ha tid till skolan. ska börja leva som en riktig svenssonfamilj. kommer vara ovant i början och såklart jättejobbigt, men jag kommer in i rutinen att inte ha häst efter ett tag. om jag är sugen på att rida någon gång ibland har jag ju kompisar med hästar. blir bra i slutändan ändå. jag hoppas på det bästa och vill säga stort lycka till till Rebecca, Simona och Colan i framtiden. han har så mycket kvar att ge. han kommer göra er stolta, ni kommer få höra mååånga gånger hur fin ponny ni har, tro mig-jag har hört det nästan varje tävling. stolt över min Colis, tack för allting♥
nu orkar jag inte skriva mer. efter 14 år säger jag stopp, efter 4 år med colan säger jag farväl, och det känns. så himla mycket.
men som sagt-det är vardag för mig att åka till stallet, men nu ska det ändras.
love you all.

film från jönköping, sista tävlingen tillsammans. ♥ rivningen var ryttarfel, så surt.